De tekniker som konservatorerna använder sig av vid montering av däggdjur, fåglar och andra djur skiljer sig ibland ifrån varandra. Här nedan får Du en överblick på några av de tekniker som används idag.

Större däggdjur
För konservering av de stora däggdjuren är fortfarande Carl Akeley´s metod den mest använda bland konservatorer vid museer. Även vissa privata konservatorer använder metoden.

I korthet går metoden ut på att; efter en skalmodell (1:10) gjorts över djurets ställning, uttryck och anatomi, monteras vissa delar av djurets skelett ihop och ställs upp i den ställning/kroppshållning djuret ska monteras.

Därefter modelleras kropp/muskler upp i lera.

Lerkroppen gjuts sedan av. I denna form gjuts sedan en exakt kopia (av den tidigare lerkroppen) i armerad gips. Ögon av glas monteras fast och konstgjort öronbrosk tillverkas.

Det garvade skinnet läggs på kroppen som gjutits fram; limmas, stiftas och sys samman. Efter torkning och sminkning är montaget färdigt för utställning etc.

Metoden ger ett bra resultat men är relativt tidsödande. Kommersiellt arbetande konservatorer köper därför ofta färdigtillverkade kroppar som skinnen monteras vid.


Mindre däggdjur
Mindre däggdjur monteras på ett förhållandevis enklare sätt än de större däggdjuren. Efter att djuret avpälsats och skinnet garvats tillverkas en konstgjord kropp genom att man gjuter av den färska köttkroppen i den ställning djuret ska få.

En konstgjord kropp i plast gjuts fram ur formen- på denna sätts skinnet.
Ibland görs även de mindre däggdjurens konstkroppar av träull.
Många kommersiellt arbetande konservatorer använder färdigtillverkade kroppar.

Genomgående för alla konserveringar är att de nakna partierna t.ex. läppar, nos och trampdynor måste bemålas för att behålla sin naturiga färgnyans.

Fåglar
Vid fågelmontering behålls ofta vissa skelettdelar t.ex. kranium och vingarnas ben. Dessa följer med det preparerade skinnet.

För fåglar tillverkas också en konstgjord kropp i träull, balsaträ eller plast.

Vingar, hals, stjärt och ben fästs med hjälp av järntrådar till kroppen och konstgjorda ögon placeras med hjälp av lera i kraniumet.

Därefter sys skinnet samman. Nu ska fågeln få "liv" - vingar, ben och huvud vrids till önskad placering och fjäderpartierna läggs tillrätta med pincett och nålar.

Fåglars nakna partier t.ex. ben och näbb måste alltid målas efter det att fågeln har monterats och torkat.

Fiskar, kräldjur och grodor
Fiskar, kräldjur och grodor kan man antingen välja att skinnmontera eller att gjuta av och göra en kopia i ett konstmaterial. Vid skinnmontering rensas och prepareras skinnet och huvudet.

En konstgjord kropp tillverkas som skinnet sätts över. Fener fixeras och fisken målas; ofta med hjälp av en airbrush.

Fiskavgjutningar görs ofta med siliconformar.

Silicon ger ett exakt avtryck av fiskens fjäll och övrig struktur. Ofta gjuter man en kopia av fisken i plast. Kopian målas sedan efter referensbilder och egna skisser.

Målning av fisk är ett svårt och tidsödande arbete. Pärlemor måste ofta användas för att få fram rätt lyster i fiskens fjäll.

Djurens värld, band 15, Ynge Löwegren, Albert Bonniers förlag, Stockholm, 1945.

Udstoppning, Fugle og pattedyr, Harry Hjortaa, J Fr Clausens förlag, Köpenhamn, 1975.

Preparering av djur, Gustav E. Andersson, Sesam, En Aldusbok, Stockholm, 1970.

...eller kolla in länken...